LifeAsIDontKnowIt

Jag är bara så rädd att det inte kommer vara det samma. Det är klart att det inte kommer vara det samma, men kommer det att finnas kvar? Kommer saker att förändras till det bättre, eller kommer vi tröttna på varann, känna oss instängda i relationer som inte tar oss någon stans? Jag är bara så rädd. Så fruktansvärt rädd. Jag har aldrig varit populär, jag har som högst varit sidekick. Vad om jag kommer hem, och upptäcker att ni klarar er mycket bättre utan mig? Att ni inte ens saknat mig, att det inte spelar någon roll för er? Att jag inte betyder lika mycket för er som ni betyder för mig? Hur skulle jag ta det? Ja, jag hade tagit mig igenom det, det är right up min bett filosofering om att man har inget val när det kommer till smärta, man måste ta sig igenom det. Även om man inte vill det, så är den där. Det var något av det sista jag tänkte på innan jag åkte. Kommer det vara jag? 

Hur kommer ens hela mitt liv bli? 

Innan detta går längre än det redan gått för långt, jag är rädd. Sjukt rädd, för min framtid. Vad jag kommer göra av den, och hur ni kommer influera mig. 

-petra

Jag kom nyss hem från Selas house. Jag sov över där efter konserten igår. Vi satt uppe och snackade om saker till kl 5. Och de var liksom viktiga, riktiga saker. Jag känner henne så mycket bättre nu, och jag är så sjukt tacksam för det. Jag vet saker om henne som jag aldrig skulle listat ut själv. 

Ska iväg till Julia sen, på överraskingskalas. Ska bli kul:D 

En tjej i min sömnads klass visste vilka Billie the Vision and the Dancers var, btw. Jag tyckte de var lite kul. Annars känner jag även en Marissa Cooper, de va ett annat lite random fact jag kände för att dela med mig av. haha. 

ville väll bara uppdatera för att jag va så glad. Har hänt jobbiga saker i veckan, som vanligt, men de vill jag inte tänka på nu.

Nästa söndag är det Super Bowl och Selas födelsedag. Yay! :D Plus att Crimes äntligen will be over with. Woho. 

Nya bilder på FB.

Saknar er, mi loves, men vi ses snart

-Petra

Allie my Pallie, i miss you too. Känn ingen press. Jag är kass på kontakt-hållande. Och ett år räcker till mycket. Jag tror du fattar vad jag menar... 

Och en sån som Min sensuella Blondin, för din information: dina inlägg på facebook får mig att gråta både av skratt och rördhet (what the heck, e de ett ord? du fattar i alla fall...) 

Jag ville liksom svara på nått sätt, så, ja....

Förövrigt har jag haft alla mina klasser på min sista termin i High School now. Den kommr bli awesome. inte nog med att jag har underbara klasser, jag känner folk där, och jag har lunch dejter varje dag (det hade jag ju innan med, men fyi liksom: me and odi är kanske inte den mest talkative kombinationen...). 

Dagen börjar med Pottery 1 med ifs skolans typ raggar-fjortis elit vid mitt bord, men jag har en cool kille där, Seth. han satsar på att bli en art major i college, haha. Näst på tur är Experimental Psychology med Julia och Rachel. Mucho good. Next is Rdg&Wrt workshop. Vi är ifs bara åtta pers och ingen säger nått, men vi är där för att läsa böcker liksom och läraren är cool. 4th hour är back till historian, utan T'Keyah denna terminen, men nu har jag iaf Gwen och Charlie. Jag tror det är det mest udda so far... haha.

Sen är det Ecology i freshmen korridoren. Där är my dear Sela med mig, och alla folken där verkar assköna + att det är riktigt intressant. Me and Marisela (världens finaste namn, aaaah!) har även sewing tillsammans, vilket självklart är bra. där är även en från fibers klubben, Michela, och Shannon från förra semesterns Psy.-class. Sist har jag Acting 2 med Odi, Andy & Nick. Vad kan de bli liksom? Men men. hahaha. 

Sen så är det En pjäs, en one-act och en musikal i teater världen. Jag ska på en resa västerut med Odi och Julia, jag ska på bröllop i Texas, och förhoppningsvis hamnar jag i Atlanta så småningom med. 

Sist men inte minst så är det ju faktiskt på horisonten att komma hem, med allt vad det innebär. Jag vet att jag inte borde tänka på det, men jag saknar er ju! Hur kan man liksom låta bli?=)

Annars har jag ett erkännande att komma med: Jag ser fram emot Mellanlägret. Hej framförhållning liksom:P Men jag ska inte vara lika korkad som andra år har jag bestämt mig för. Jag ska följa T'Keyah's edvise. haha. 

Att börja på LM med alla 92or skrämmer ärligt talat skiten ur mig. shouldn't think about it, som sagt. men, även det som sagt innan: det är svårt att låta bli. Har hittat lite planer för senare li livet, annars. Okej. Intresse varning på detta, hrm.

Jag fick en julklapp av the Heironimus's kompisar Jeff & Akio. De hade aldrig träffat  mig innan, men de lyckades träffa min musiksmak precis, och nu är det typ min nya favorit skiva... Var och hällsade på dem. Akio är en "äkta japan" och deras liv var så mycket mer amerikanskt än the heironimus's. annoying. :S 

well well.  nu ska jag duscha. hoppas livet är en kak-burk för er! (tolka det som ni vill:P) 

Pussar och kramar, 

-Petra

tillbaka till bloggen och nutiden: Jag tror minsann jag ska ägna mig åt en "årskrönika". kanske kommer det kanske till pch med bilder. Kors i taket! Okej, jag får väll börja från början då (du lilla människa som faktiskt läser: du behöver inte läsa hela, detta kommer nog att ta ett tag:P) :

Året påbörjades på familjen karlssons balkong. Härliga tider. det var nog en av de roligaste nyårsaftnar jag haft. jag avklarade min andra sjättedel av gymnasiet med stånka och stön på LM, det var smärtsamt tråkigt men jag är glad för allt jag fick ut utav det. jag hade fantastiskt roligt samtidigt med er alla, hörrni. jag åkte till Jokkmokk, sov på ishotellet i jokkasjärvi, hade en månad utan internet (galet svårt :/) . Jag kärade mer mig i ett vårligt göteborg, där jag sprang mellan hanna och R&J på onsdagskvällarna. När de senare gifte sig, och det kom till bröllop och möhippa så var jag ju där med. 

sommaren kom med stormsteg och jag var på grillning efter grillning. jag var lika galen på fristaden som vanligt och jag kastade mig huvudstupa in i något jag visste skulle göra mig fruktansvärt ledsen. 

Okej. den första biten skrevs första januari. detta tar för lång tid. men en sammanfattning i få ord: jag var i fruktansvärd agony stora delar av året, av många olika anledningar, samtidigt har jag haft fruktansvärt roligt. jag har lärt mig mycket, sett mycket och absolut inte haft ett liv. jag har varit arg, jag har gråtit i klass med vad jag antagligen gjorde innan jag kunde prata och jag har kännt mig fruktansvärt övergiven. Jag har skrattat tills mina magmuskler tvingat mig att sluta, jag har varit kär, jag har varit high on life. 

det var ett år som alla andra, men så mycket mer extremt. jag har svalt min stolthet, sårat människor och läst ohälsosamt mycke böcker. jag har tvingats äta enorma mängder bönor. jag har lärt känna fler folk under en kortare tid än jag någonsin gjort. Jag har fyllts av insikter, och jag har ifrågasatt allt jag vet. det har varit annorlunda. 

En sådan sak som att höra en kille som Jeffery prata om "those vicious girls" och syfta på mig, var ju en helt ny upplevelse. Jag "hoppas, tror och vill" att 2009 ska göra sig värt besväret att bli värt det, även om det egentligen är helt onödigt i min värld. Den meningen made much sense. men vad då. 

hoppas era alls nyår var bra. 

(om min dator inte varit knäpp hade jag haft bilder från i våras med..:/)

med kärlek,-Petra